MARIKKI PENTTILÄ

GAMLA BILDER UR LÅDORNA ... PORTRÄTT AV LANTRASHUNDAR

 Hundens, speciellt vallhundens historia diskuterades på Porokoiralistan i vår. Aila Korhonen deltog i diskussionen med att berätta om vad hon läst i Sandor Bökönyis bok History of Domestic Mammals där det finns både bilder och beskrivningar om skallfynd.

"Skallen av en myrspets har formen av ett päron eller en vanlig glödlampa. Nosen blir bredare och smälter samman med skallen utan klar vinkel varken sett uppifrån eller från sidan. Skallen är en rund bubbla utan knölar eller kammar.

Bronsålderns hund var större, pannbenet ovanpå ögon var högvälvd och högre än bakhuvudet, vilket formar en klar vinkel mellan nosen och skallen. Kammen på hjässan formar en trekantig utskjutande del i bakhuvudet. Hjässans linje är rak sett från sidan, men sluttar lite bakåt från det höga pannbenet.

Den förra typen har ansetts vara de europeiska spetsarnas urform, den senare typen tidens vallhund samt alla europeiska vallhundtypernas urform."

När jag läste Aila Korhonens referat av vallhundskallen kändes det som en elektrisk stöt, och jag började rota efter mina gamla diabilder, bland vilka denna bild av ett tikhuvud har plågat mig ett tjugotal år. Jag skickade bilden till Aila Korhonen och frågade hur hon skulle kommentera detta huvud, som enligt min åsikt såg så 'rätt' ut. Hon svarade:

"Jag har försökt förklara hurudan huvudet av en lapsk hund är som inte ser ut som någon annan och här har vi det! Nosen, pannan, öronen - precis! Utmärkt!"

Aila Korhonen skrev sen mera om dessa bilder på Porokoiralistan och sade bl.a.: "Detta huvud må vara både grövre och lättare utan att förlora typen. Märk väl att nosen är trubbig dvs. underkäken är lika lång som överkäken och linjen av mungipan är parallell med noslinjen. Hela nosen är en rektangulär låda tack vare den starka underkäken. Pannan är stark, det högsta partiet är bakom eller nästan ovanför ögonen, där hjässan sluttar bakåt rak, ej konvex, till nacken. Tack vare den skarpa pannvinkeln nosen och skallen är klart separata. Bilden visar ej huvudet framifrån, men det är brett, kindbågarna är starka så att nosen och skallen urskiljas även sett uppifrån. Nosen är jämntjock även uppifrån sett. Öronen är fästa lågt på sidorna."

Bilden är tagen år 1981.

Tre hanar, Jehu, Karhu-Musti och Tilko (renhundforskning).

Aila Korhonen skrev vidare att "det har sagts om renhundar i norr att de måste ha ett skarpt bakhuvud, och de bästa representanter av gammaldags renhundar ännu på 70-talet hade denna höga panna och den raka bakåt sluttande hjässan. Nosen var trubbig och ganska tjock och nostippen var inte alls utskjutande. Till exempel profilen av den gamle Jehu kunde vara direkt ur Bökönyis bok."

När jag läste detta, började jag igen rota efter gamla svartvita foton tagna tjugofem år sen, år 1975. Eftersom jag då hade en renhundprojektets tik på fodervärdsavtal lärde jag känna två gamla brukshundhanar, Jehu, far till min tik och Tilko, en hane från Käsivarsi trakten som lånats för betäckning. Jag hittade bilderna och här får ni se dem.

Jehu var då fjorton år gammal, Tilko tio.

Bilden av Karhu-Musti är ur Aila Korhonens arkiv. Hon lånade den för denna berättelse därför att Karhu-Musti är ju bakom de vallarättade hundarna.

Jehu. "Jehu hade ett vackert huvud, det kom från Jomppanens och från Norge."

Karhu-Musti . "Karhu-Musti kom från Paadar, i Enare och hans far från Karigasniemi. Stamhunden Nästi, som var efter Karhu-Musti och undan Jehus dotter, gav detta huvud i arv."

Tilko. "Man kan se även i bilden av Tilko, att det finns hur mycket som helst av överkäke under nostippen. Det samma kunde man se i Bökönyis skallar. Underkäkarna fattas ju, dem hittar man sällan, men överkäken är djup, dess framlinje vertikal medan palustris har en avsmalnande spets på överkäken".

Efter att ha sett dessa bilder av Jehu och Tilko, Aila Korhonen skrev vidare: "Båda hundar är gamla och deras käkhud har blivit förslappad, så att nosen ser kilformig ut. Annars är ju huvuden ideala. Breda med skarp och kort pannvinkel, rak bakåt sluttande hjässa, nospartiet klart separat från skallen även uppifrån sett, jämntjock från alla håll. Den ena hanen kommer från Enare år 1960 den andra från Käsivarsi år 1965. Den unga tiken Salmu här i bilderna som ett smycke med sin släta hud och täta mungipa. Förresten, detta huvud är ärftlig som sådan, med alla drag, som 'klump'."

I motsats till dessa renhundhuvuden hänvisar Aila Korhonen till Finska Spetsföreningens 20-års festskrift "där man kan se flera av myrspetsarnas glödlampshuvuden, ståtliga stiliga hundar direkt ur urskogar, dvs. björnhundarnas bästa stamhundar. Även bilderna är förträffliga." Hon tillägger att "dessa 20-årsbilder motsvarar fullständigt Bökönyis myrspetsarnas päronliknande profil. Likheten på båda håll med Bökönyis skallar är rent av häpnadsväckande. Jag riktigt förvånades över det. I allmänhet går olika drag i arv separata, men dessa två är tydliga komplex."

Aila Korhonen har granskat och korrigerat alla citat. Hon har också valt ut bilderna av Jehu och Tilko. Sidan är ett resultat av samarbete, kunskap och kritik från Aila Korhonen, bilder och teknisk kunnande från mig.

Tillbaka